När jag var liten och gjorde ett bus satte min mormor ner foten och hytte med pekfingret mot mig och sa med skarp röst "NÅ!". Min mormor var en moralisk kompass, hon var någon visade åt vilket håll min värdegrund skulle peka.
"Våra företrädare ska inte figurera i samma sammanhang som extremister."
En mening som kommer från språkrörens öppna brev, vilken går mot mitt sätt att se hur vi som människor ska visa på en vad som är bra mänskliga värderingar. Ja det är en grundprincip för mig att reagera när någon i min närhet kränker en annan människa, för hur ska jag kunna säga ifrån om jag inte får figurera i samma sammanhang?
Jag har inte förstått hur detta ska gå till, vi bor lever och andas där alla sorters extremister finns. vare sig det är vid köksbordet, skolan, sociala medier eller är om det är på en öppen gata. Om vi inte finns i den närhet som extremister finns, vem ska då stå upp för de rättigheterna som definierar vår värdegrund?
De senaste veckorna har kantats av ett stålbad för Miljöpartiet.
En sak är helt klar, Miljöpartiet ska göra en nystart den börjar den 13 maj, alltså på den kogress som avslutas den 15 maj.
Det ger mig tankar och hopp, en nystart som språkrören uttrycker sig.
En nystart där vi tror på en värld med våra gröna värderingar som ligger i vågskålen mot den extremism som finns i vår omgivning. För att förlita oss på att extremister ska få figurera utan att vi finns där, utan att vi kan stå emot och göra vår röst hörd.
Vi ställer oss inte i det ledet.
//Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar