Dagarna som gått från att min bror andades ut sitt sista
andetag fram till begravningen har varit ett stort dimmoln, det jag minns är
mest från den kvällen. Jag minns den tomheten som tårarna östes ur men även den
fantastiska kärlek som omgav oss den kvällen.. Kärlek till min idol, min älskade bror.
Jag vaknade upp 3 veckor senare med ett hjärta som slog så
hårt att jag knappt kunde ta ett steg närmare kyrkan, den tryckande känslan och
händerna som börjar domna bort av stickningar. Går in genom portarna och jag
blir mer och mer yr, att andas eller gråta bråkar om min uppmärksamhet. Tillslut
får jag bara fokusera på andningen och den tar upp min värld, jag lägger mig
ner för att jag har nu domnat bort upp till halsen och hjärtat dundrar i
bröstet likt åskan. Jag får sakta tillbaka kontrollen då jag får lite lugnande
och en klubba, så pass att jag kan klara av att gå de ekande stegen mot kistan.
Kistan i silver står där framme med de vackra blomsterarrangemangen
runt om, tonerna av ”Sverige” av kent spelas mjukt och svepande när jag sätter
mig. Paniken som kommer och går får jag lägga i bojor, precis som med den delen
av mig som vill skrika rakt ut.
Allt går sakta fram tills att det är dags att lägga den rosa
rosen på kistan, kent´s ”utan dina andetag” gör stegen vimmelkantiga och världen
blir liten. Där står jag nu framför kistan med min bror, allt efteråt är ett
töcken som bryts med att jag går sakta bakom kistan som bärs ut till bilen. Där
jag för sista gången lägger handen på din kista och tackar för allt, du som
burit mig som barn, lärt mig allt du kan och hur jag ska möta och behandla
andra, visat mig vad världen kan ge i oändlig kärlek och du visade mig kärleken
till musik.
Jag kan inte på något sätt förklara min saknad till dig
eller min kärlek till dig älskade bror, orden räcker inte till utan tårarna
rinner men tillsammans med dig ligger mina sista ord till dig:
En stunds vila
Vila i vår kärlek
Kärlek vi vårdar ömt
Ömt vårdar vi ditt minne
Minne som värmer våra hjärtan
Hjärtan som alltid kommer sakna
Sakna dig älskade Tobias.
/Kristoffer
