Längtan jag saknat

När jag nu går till jobbet så har jag en längtan i mitt bröst som det var längesen jag kände av den, en känsla som när oftast fått när jag tittat upp mot himmelen och sett flygplanen. Jag vill här ifrån, jag vill resa bort. Bort från svek, från de vita lögnerna och den gråa vardagen som sprider sig lik den smältande svarta snön. Längtan och drömmar är något som jag gärna tapetserar mina väggar med nu, det är något som behövs när allt slask rinner längs gatan. 

När jag känner den skräckblandade förtjusningen när planet accelererar och lyfter, jag känner milen bakom mig och bara glömmer allt om bara för några dagar. Jag hör barn leka och värmen av solen mot mitt ansikte, jag öppnar mina ögon där är verkligheten, skolgården där barnen leker och solen har brutit genom molnen och träffar mig i ansiktet.

Jag är otroligt glad över mitt jobb, men trots att står utan jobb till sommaren så har jag nog aldrig längtat efter sommaren så mycket som jag gör nu. Längtan efter de varma dagarna då man kan ge sig ut på en löprunda utan underställ, längtar efter att höra fåglarna sjunga och dofterna av alla växter.  

Jag vill till framtiden, till min längtan och drömmar, där jag känner lyckan och solen lyser och värmer min kropp..

/Kristoffer  

Demoner och mognare val

Jag tycker om att bli äldre, för att jag ser att de valen jag gör idag är mognare än de val som jag gjort tidigare. Jag vill växa med uppgiften att bli äldre. Det som jag däremot inte trivs med, är den delen av åldrandet som jag själv känner är rädslan. Den gnager och får mig att se risker och visioner om misslyckanden mer än om livets möjligheter, framtid och lycka. Visst mina naiva och godtrogna sidor lyser ikapp med rädslan, de skapar härlig gryta av tårar och självinsikt.

På grund av vissa omständigheter så träffar jag inte mina barn alls, det gör att min rädsla gror med näring av min oroliga själ. Det är nätter med dålig sömn, dagar som ständigt gör sig påmind av den tagg som skaver. När jag var 4 år flyttade min pappa, detta har med åren legat till grund till att försöker fly från mina problem. Jag sitter nu i samma sits mina barn, mina älskade barn, jag kämpar för er för att jag inte ska ta mitt pick & pack och flytta ifrån er..

Mina val blir mognare, jag kommer inte att flytta, jag strider mot mina demoner. Det ser inte ni mina barn, mina älskade barn utan ni ser bara en pappa som sviker. Men jag älskar er till den dag minerna av mig och mina ord inte betyder något längre, till den dagen min kärlek slutar värma era hjärtan.

Håll ut!

Pappa 

Ytlighet föder livets mening

OS är nu äntligen slut, dessa toppar och dalar. Att se Kalla´s lycka ger mig också en otrolig lycka, en kick. Sen när jag ser hennes blick, den totala uppgivelse som hon visade efter tre milen ville jag göra allt för att kunna ge henne ett leende. Det är de sekunderna av kicken jag vill åt, kan man säga att meningen med livet "kicken"? den korta sekund av "tillfredsställelse"?

För hur jag än vrider och vänder på allt, så är det för någon form av kick vi lever. Allt jag gillar, mitt jobb, kaffet jag dricker, maten jag lagar, löpningen, kunskapen, möten med människor och även tv-programmet eller filmen.

Det finns två sidor av detta, först är att vi människor vill ha snabb tillfredsställelse en quick fix,  just för att vi inte kan se det vinsten i det långvariga. För att vi vill se en direkt konsekvens av ett handlande, det andra och oftast den bättre lösningen är inte lika belönande eftersom den är långsam och oförståelig för vår hjärna.

Jag kanske känns lite negativ men detta har utvecklat vårt samhälle, alltså på sättet vi lever genom att vara uppkopplad stämmer helt överens med detta. Vi får likes, det ger kicken.. Men är det även så att ordet vänner vattnas ur genom detta, vänskapen uppskattas mer i ytlighets jagande än vad det grundar på med djupgående relationer?

/Kristoffer

Ödet en chans till lycka

Jag vill tro på ödet, men för många är det ett obehag..

Alla de människor vi möter, alla de fördomar som kommer i vägen för att möta någon som kan förändra livet till något fantastiskt. Vi vågar sällan se andra människor utan våra fördomar som skyddslappar, medan vi skulle må bättre av att våga släppa på dem och våga vara ha fel och omfamna det som lite obehagligt.

En vän som på kort tid gjorde mer avtryck än många andra sa till mig att inte lägga mina värderingar i skeenden och aldrig döma någon.Vinningen i detta är möten med många underbara människor, de kan berika våra liv mer än vad vi tror. Jag möter ofta människor vid rätt tillfälle i livet, de tillför mig alltid perspektiv där jag för komma vidare. Jag har otroligt fina vänner, vänner som jag sällan eller aldrig hör av mig till. Det betyder inte att de inte finns i mitt hjärta, för de är en del av vem jag är idag och den jag kommer vara i framtiden!

Detta är ett kärleksbrev till mina vänner, ni har smyckat mitt liv..Tack!

/Kristoffer

Genom tabu skapas beroende

Hamnade i ett samtal om pedofili, ett svårt ämne med mycket känslor och en oerhörd tabu.
Min kollega tyckte (som även jag tyckt) att varför särbehandla jordens avskum, genom att sätta dem på specialavdelningar och inte bara kasta in dem med på ett vanligt fängelse och låta gallringen ske.

Jag har en tro om att vi människor föder våra beteenden och detta gör vi även med beroenden till en början, vissa saker kan förstärka beroenden som bland annat tabu. Locket läggs på, det är inte någon för sin värld som skulle vilja gå ut med att den är alkolist, spelberoende eller pedofil. En skam som föder beroendet som gräver ett djupare hål, som tillslut tyvärr skapar (i värsta fall) point of no return och en sjukdom. Det är bara att se till det som vi alla är beroende av; godis, kakor, läsk alltså socker, det kan vi alla relatera till att det skapar en liten grop men det är bara för att det inte är tabu.

Att döma någon för sina handlingar är lättare än att förstå en sjukdom som vi inte alla har förståelse för, detta eftersom det inte är något någon som pratar om anledningen till sjukdomen.

Hittade denna nu efter jag skrivit, en intervju med en pedofil  ”Jag valde inte att bli pedofil”
.