När jag nu går till jobbet så har jag en längtan i mitt
bröst som det var längesen jag kände av den, en känsla som när oftast fått när jag
tittat upp mot himmelen och sett flygplanen. Jag vill här ifrån, jag vill resa
bort. Bort från svek, från de vita lögnerna och den gråa vardagen som sprider
sig lik den smältande svarta snön. Längtan och drömmar är något som jag gärna tapetserar
mina väggar med nu, det är något som behövs när allt slask rinner längs
gatan.
När jag känner den skräckblandade förtjusningen när planet
accelererar och lyfter, jag känner milen bakom mig och bara glömmer allt om
bara för några dagar. Jag hör barn leka och värmen av solen mot mitt ansikte, jag
öppnar mina ögon där är verkligheten, skolgården där barnen leker och solen har
brutit genom molnen och träffar mig i ansiktet.
Jag är otroligt glad över mitt jobb, men trots att står utan
jobb till sommaren så har jag nog aldrig längtat efter sommaren så mycket som jag
gör nu. Längtan efter de varma dagarna då man kan ge sig ut på en löprunda utan
underställ, längtar efter att höra fåglarna sjunga och dofterna av alla växter.
Jag vill till framtiden, till min längtan och drömmar, där
jag känner lyckan och solen lyser och värmer min kropp..
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar