En reklamkampanj som väcker stora
skälvan igenom Sverige, reaktioner står som spön i backen. De som lyfter ämnet
är bland annat Jan Guillou i Aftonbladet, Wolodarski i DN, Sverigesradio tar
upp det i “medierna i P1. Hur ska vi förhålla oss till de massiva reaktionerna
som detta väcker? För det handlar om en enda tunnelbanestation i Stockholm och
ska vi verkligen låta det bli en nyhet som berör hela nationen?
Jag anser att det är
rätt att möta upp dessa PR-trick/politiska utspel, men ändå svider det i hur vi
blir spelade. Trots vår medvetenhet om detta, måste vi skriva om vår
medvetenhet, klappa oss på axeln och säga ifrån via text. Jag vet inte om det
hjälper, jag kanske bara pratar för dem som redan är medveten?
Det finns en skepsis i
mig som skriker att jag blir utnyttjad och spelad, men vad gör det? Jag vill
inte vara tyst! Precis som när jag sitter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen
eller i utbildningsnämnden och jag hör en idé som jag inte kan stå för, då begär
jag ordet och bemöter åsikten, så sakligt jag kan.
Så jag vill inte vara
tyst, för jag ser detta som en strid för Sverige. Idéer som vill förändra det
som har gjort att vi (ja, du och jag) står längst fram i utvecklingen av det moderna
samhället. Detta är en strid här och nu och varje sekund som vi tillåter en agenda
som vi inte står för att styra vår omvärld, så förlorar vi mark till ett
Sverige som är världens mest jämställda land.
Vårt samhälle erkänner
att vi människor är olika och att vi alla har samma värde. Att vi är stolta
över vårt land kan ingen ta ifrån oss, vi ska inte tillåta någon som påstår att
de strider för vårt land, när det i själva verket är dem som vill förändra
synen på vad du och jag står för med andra ord vad Sverige är.
