Ser utöver mitt lilla kaos, som nu huserar i min lägenhet. Det
ska bytas matta i hallen (där har jag för tillfället bara spånplattor) sen även
ska det bytas matta & tapeter i barnens rum vilket gör att det är möbelkaos,
allt detta ska fixas först på måndag. Klockan elva så kommer den lilla jäntan
springandes och skrikandes efter mig, hjärtat lyfter till höjder som inte går
att beskriva. När jag kramar om henne och andas in djupt så känner jag hennes lilla
hand som klappar på min axel, det känns som om hon säger ”Det är ok pappa!”.
Allt rinner av mig då, inga bekymmer i världen har nått mig på resten av dagen.
Vi började med en enkel lunch och drog sen till tåget mot
Järvsö, hon älskar att åka kollektivt hon sätter sig ner och stirrar ut genom
fönstret och sen pekas alla spännande saker ut. Väl framme på stationen så
somnar hon efter 2 min i vagnen vilket gör promenaden i solen lugnare, och jag
känner hur skönt det är med att bara få vara med en av de två sakerna jag
verkligen älskar över allt på denna jord. Svänger upp mot Järvzoo och står en
stund där jag ser hur slalomåkarna glider ner för den mjuka backen, tar av mig
jackan vinkar åt en vän som kör förbi och vandrar vidare med sol i sinnet.
Går runt åt fel håll (den mindre roliga biten med fåglar) och
hinner lagom runt halva Järvzoo innan hon vaknar, precis vid Lodjuren, hon
pekar och säger ”meeeiiio!”. Jag bär
runt henne som om mitt liv hänger på att hon är nära, vi letar alla djur men när
vi inte hittar ett gör hon ett snarkljud och pekar mot inhägnaden.
Vi avslutar dagen med att gå till Condis för en bulle innan vi
sätter oss på tåget tillbaka till Ljusdal, väl hemma igen blir det pannkaka med
grädde och glass.
En dag att hålla nära till hjärtat när det blåser
//Kristoffer