söndag 31 augusti 2014

Allt hat som föder mer hat

Jag lever i en demokrati, jag tror på att gott finns i alla. Jag tror även på att hatet växer i vårt samhälle, ett hat som växer av utstötthet, genom ord, handling och påhopp.
Samhället vi lever i bygger på kritik, idag har vi många frågor/mycket kritik som skapa heta diskussion på Facebook och i de traditionella medierna.

Vi har i bara under de senaste 20 åren gått ifrån att haft enstaka kanaler där medieringen har varit opartisk (så nära som vi kan komma), till att idag tjänar alla på vår åsikt och budskapet är riktat så det ska tjäna sin sändare. Jag är rädd att detta är något som försvårar vår tillvaro, vi köper mer eller mindre stora delar av det som sägs och skrivs.

Det jag vill säga är att det inte har med vår intelligens att göra, utan att vi inte är vana att kritisera andras åsikter öppet. Tänk igenom din barndom och ungdom, är det inte så att vi alla skulle följa auktoriteter som medier, föräldrar och andra skrivna och oskrivna regelsättare.  Därför är vi inte så duktiga på att bemöta kritik, alltså gör vi det inte på ett bra sätt.

Nu är vi inne i en tid där det oredigerade medierna har stor del i våra liv (i och med bland annat Facebook), där förekommer kritik öppet och vi skapar en stämning som föder hat för att vi inte kan hantera (okända) människors kritik.

För ingen kommer att lyckas övervinna någon annan med starka och hårda argument, vi kan bara så frön som får växa. Vi kan aldrig möta någon som vi inte känner eller har förtroende för dig som individ.

Det enda sättet att förändra en åsikt är att skapa förtroende, och att möta din medmänniska där den är.


//Kristoffer

tisdag 26 augusti 2014

Ofullständig

Från en dag till en annan, vi ser livet ur olika perspektiv och upplever livet ur sina totala olikheter.
Att under det senaste året har jag gått ifrån känslan av lätthet, till förtvivlan, till hopplöshet vidare har det vänt en sväng till hopp men sedan gått över till total förtvivlan och där i mörkret så tändes ljuset och har med sommaren blivit ett liv.

Att under tidens gång förbluffas över hur jag anpassat mig efter varje del av livet och aldrig givit efter på mig själv, det är nya sidor som jag gläds åt och de driver mig framåt.

Förra veckan fick jag fått nytt jobb, ett jobb som utmanar mig och som jag tycker riktigt mycket om. Detta glädjer min bror, då det var hans sista önskan att jag skulle hitta tillbaka till mina studier mot att bli lärare.

Att få jobba med kunskap och med att nå fram med sitt budskap är ett yrke som är otroligt givande, känslan när jag lyckas förmedla mig och jag får ett "jaha nu förstår jag!" är obeskrivbar. Jag är väldigt glad att få komma tillbaka till samma skola och kollegor (om än att jag saknar dig Mr.Judo).

Jag är så tacksam för alla som finns runt om mig!

Tack för att finns där!

/Kristoffer