Idag har jag varit iväg till doktorn, för att börja med något jag ska fortsätta med resten av mitt liv.
Jag började ett letande efter cancer, inte för att jag har någon form av noja utan för att jag lovat.
Löftet jag gav till min pappa var att vid 35 skulle jag börja göra undersökningar, detta för att inte hamna i samma sits som honom.
Doktorn lyssnade verkligen (i motsats till vad jag trodde skulle hända) och han knackade på mig, lyssnade på lungor, synade mig och klämde på väl rygg som mage. Han lyssnade på vad mina kära familjemedlemmar gått igenom, sen fick jag sen en lapp som jag ska ta med till lab för att göra ett 20-tal olika prov på mitt blod.
Om än jag var lugn när jag kom dit, är jag nu lite mer orolig. Risken att jag får cancer finns, men jag gör det som jag kan för att den dagen inte ska komma. Bland annat driver det mig att äta så lite socker, vetemjöl och mjölkprodukter som möjligt.
En annan del av mig gör allt för att hålla mig positiv, ett tankesätt att bra saker kommer till positiva människor. Min livssyn genomsyras av att inget ska få mig att bli negativ igen, positivitet och framåtanda sliter upp mig ur sängen (de där dagarna) och får mig att ge 100 % till allt.
Kort och gott jag väljer att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar