Jag har mött människor runt om mig som behöver mötas
lågaffektivt, detta tar sig uttryck i att skapa balans i en mer eller mindre
kaotisk situation/vardag. Jag upplever
livet som ett ständigt flödande av energi, det gäller bara att kanalisera
energin på rätt sätt. Vare sig det gäller vänner eller någon jag mött någon
gång i min profession. Alla människor vill bli sedda och lyssnade på, detta gör
vi inte bara med det tal och ögonkontakt utan även genom att bemöta en
människas energi.
När jag pratar energi är det känslan som vi människor får
tänker jag bland annat på, knuten magen, trycket över bröstet eller pirrandet
av fjärilar bland många. Jag tror du känner igen dig i att någon gång haft en
intuition att stämningen ändras, eller att du känt bemötandet ändras efter ett
starkt besked (ex. blivit sårad, sviken osv). Det är lättare att ta på de
negativa då vi oftast är mer uppmärksamma på dessa, de talar tydligare till oss
då vi inte alltid vill hoppas för mycket på det goda (lite jante).
Jag refererar alltså det som energi, av vilken anledning då?
Jo du och jag har energi som vi kan leda till olika saker, så som irritation,
glädje, hopp, ilska osv. Vissa av dessa kostar mer ansträngning och vissa kan
skapa så att vi får tillbaka kärlek är ett sånt exempel.
Så när vi talar till en annan människa, är det alltid ett
plus att känna av var den man pratar med befinner sig. Det är för ens då den
verkligen känner sig lyssnad på, i det stora hela upplever vi någon som är mer
lika oss (energimässigt) mer lyssnande. Det är även lättare att få personen att
bli mindre irriterad eller arg när du möter den närmare sitt egna känslomässiga
läge.
Att bry sig är inte bara att använda öronen utan att våga se
dina medmänniskor.
//Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar