Jag kan stå på händer!

Jag lever i det jag har runt om mig, detta är något som jag är tacksam över! Jag jobbar i en klass fem och där jag lär mig massor med nya viktiga saker, exempelvis hur jag ska använda uttryck som "Jao" & "chilla". Jag är medveten om att bara jag skriver om det gör att det dubblar min ålder, men jag är också 3 gånger så gammal än eleverna.

Men det är fantastiskt vad dessa härliga ungar får mig att göra, jag leker jaga minst en av de tre rasterna, de använder mig för att skapa Ljusdals enda "fritt fall" alltså jag lyfter upp dem och låter de lika snabbt åka ner igen. De senaste dagarna har vissa elever tränat att stå på händer mot en vägg och sen gå ner i brygga, jag har förundrats över deras energi och tillslut tog min nyfikenhet över om jag kan stå på händer. Jag känner mina 190 cm och de 94 tveka i detta med rädslan över något jag aldrig lyckats med och skada mig, de hejar på mig och när jag tar sats och ställer mig på händer så känner jag att jag står för en ½ sekund och efter 2 till försök så har jag lyckats stå i några sekunder och hittat balansen. 

Jag ska tänker inte vända ryggen till det som en gång varit jag, utan jag är ett (vuxet)barn som leker jaga, kastar gris, hoppar hopprep och står på händer. Att leva som en 11-åring någon timme om dagen är fantastiskt, deras glädje och orädsla ger mig styrka att leva lite mer. 

/Kristoffer