Häromdagen hamnade jag i en diskussion, då jag efteråt kände jag mig nöjd
över att jag genomfört det jag ville säga. Längre tänkte jag inte. När jag senare
på kvällen reflekterade över situationen så hade jag inte “vunnit” många delar
i diskussionen, men jag fick förståelse och tog in det som motparten bryskt la
fram. Genom argumentationen har jag nu fått mer kunskap än om valt att inte ta
den, trots att saker och ting kom att bli lite hätsk.
Tankarna började snurra om jag någonsin har rätt på egen hand, och vad är
det jag bygger min argumentation på? Jag brukar säga att jag tycker om att ha fel, det är
endast då vet jag att jag förstår något nytt och utvecklar mig. Det är
naturligtvis skitjobbigt att ha fel, jag hatar det rent av i vissa situationer.
Att komma
vidare i en diskussion, där underlättar det om man kan acceptera att ha fel. Men vi har det som kallas känslor, vilka
hjälper till att blockera vägen in till att acceptera att vi kan ha fel. Av vilken anledning känslorna
försvårar såg jag klart för mig när jag var hos mig kära bror på
annandag jul. De bjöd på en efterrätt som av någon anledning smakade ananas utan
att det var någon i. Detta blir en urspårning från ämnet men bara tillfälligt för att förklara
min tanke.
Tänk på något som smakar speciellt som ananas eller whisky; så med
ex. whisky kommer olika smaker i en viss följd exempelvis styrka följd av rökighet,
frukt och avslutas med tjära. Dessa följder finns i allt annat, man kan se
livet som kombinationer. Ett annat exempel är en känsla av Dejavu;
kombinationer av intryck som skapar en känsla av en redan upplevd händelse.
Allt vi har runt om oss är dessa kombinationer och dessa kombinationer är
olika känslor som kombineras för att skapa våra minnen. För vårt minne inte en
videokamera som registrerar allt i vår väg, vi upplever det mesta genom
känslorna och dessa blir till minnen. När vi ska diskutera använder vi våra
minnen, vilka byggs av känslor.
Människan är alltså otroligt ensidig i sin
argumentation, hon behöver en annan vinkel av verkligheten. Här är varför jag känner mig närmare sanningen när diskuterar/tjafsar tillsammans med andra, det pusslar ihop mina tankar
bättre och till en mer äkta verklighet.
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar