Jag tycker om att bli äldre, för att jag ser att de valen
jag gör idag är mognare än de val som jag gjort tidigare. Jag vill växa med
uppgiften att bli äldre. Det som jag däremot inte trivs med, är den delen av
åldrandet som jag själv känner är rädslan. Den gnager och får mig att se risker
och visioner om misslyckanden mer än om livets möjligheter, framtid och lycka.
Visst mina naiva och godtrogna sidor lyser ikapp med rädslan, de skapar härlig
gryta av tårar och självinsikt.
På grund av vissa omständigheter så träffar jag inte mina
barn alls, det gör att min rädsla gror med näring av min oroliga själ. Det är
nätter med dålig sömn, dagar som ständigt gör sig påmind av den tagg som
skaver. När jag var 4 år flyttade min pappa, detta har med åren legat till
grund till att försöker fly från mina problem. Jag sitter nu i samma sits mina
barn, mina älskade barn, jag kämpar för er för att jag inte ska ta mitt pick &
pack och flytta ifrån er..
Mina val blir mognare, jag kommer inte att flytta, jag strider mot
mina demoner. Det ser inte ni mina barn, mina älskade barn utan ni ser bara en
pappa som sviker. Men jag älskar er till den dag minerna av mig och mina ord
inte betyder något längre, till den dagen min kärlek slutar värma era hjärtan.
Håll ut!
Pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar