Tölpar & SS är humor..eller hur var det SD?

Att anta det som vi ofta kallar för folkvett ska gälla när det kommer till beslut som ska forma vårt land och ligga till grund för våra kommunala beslut i frågor om barn, jobb och vården kan ibland kännas riktigt långsökt. Att våga stå för en åsikt och använda den som kritik är en grundsten i dagens samhälle. Men när man berömmer de som en gång ville utrota ett folkslag eller när man säger att flyktingbarn ska dö, där har man tappat insikten om vad ett demokratiskt samhälle är.

Jag tänker såklart på de senaste veckornas olika medierapporteringar, om hur olika politiker har helt ansvarslöst kränkt andra människor på olika forum på nätet. Så det är intressant hur Linus Bylund (stabschef SD, han som sa bondläppar men ändrade sig till tölpar) vill lägga över ansvaret på medierna, i att det ofta förekommer rasistiska sypatisörer innom Sverigedemokraternas led.

“Framställer man ett parti som idioter och konsekvent rapporterar negativt, vilket man gör, det är ju belagt i forskning, då kommer naturligtvis människor som är lite "speciella" till det partiet, det är inget konstigt i det”

Han fortsätter att beskriva de roller som han och hans kollegor har.

“Men man får absolut inte glömma att vi har ett ansvar. Vi uttrycker oss, vi är förebilder. Om en förebild som uttrycker sig på gränsen till oacceptabelt, då blir det konsekvensen att de som är gräsrot eller längre ner i företrädarskaran kanske tycker man kan lägga sig på en lägre en nivå.”

Under de senaste veckorna har medierna uppärksammat flera politiker från SD vilka har uttryckt på vissa forum på nätet, exempelvis Stellan Bojerud (riksdagsledamöter SD); “Ja, jag beundrar de insatser som ett antal SS-officerare och frontmän gjorde i ärlig strid”, även Marie Stensby´s (suppleant i SD:s partistyrelse) åsikter om Anders Behring Breivik försvarstal "…i det stora hela ett bra tal, innehållande många, för pk-sidan, svårsmälta sanningar..".

Marie Stensby avsade sig sin post, nu är hon alltså fd suppleant i SD´s partistyrelse. Stellan Bojerud sitter kvar på sin post vilket är märkligt då nolltolerans trots de sarkastiska bortförklaringarna… Jag tycker inte Linus Bylund kan skylla på den medierade bilden när han och hans kollegor tyligt visar upp partiets mening med dåliga bortförklaringar och tydligt rasistiska åsikter.

Hur undanflykter och förtal är ok i dagens politiska samhälle är en gåta för mig, det är inte heller direkt något jag vill kalla för humor eller lägga in under någon form av obekväm saning...

Från att överleva till att tillhöra

Jag vill att dagens samhälle kraschar för att vi måste se till vad som är rimligt!

Att jaga har varit något som vi människor alltid ha gjort, men från djur till status känns steget ganska långt. Från att överleva till att vi vill tillhöra, så idag är status vad vi vill uppnå vare sig det är igenom en bild på mat eller genom att någon ska “gilla” en statusuppdatering.

Det finns flera saker i hur viktig status är för oss, dels att vi handlar rent ytliga saker och ting eller att vi skapar mer abstrakta saker som ex. vår identitet. Nu vill jag att du tänker till, det är väldigt få som frågar om dina nya skor eller vad det nu än det nya är. Detta ting/beteende blir otroligt snabbt en del av din vardag, det försvinner i mängden.

Att vi lever i ett förkastligt samhälle, där nyheter, bilder, åsikter och våra liv är blinkningar vilka försvinner snabbare än det arbete som låg bakom dem. Vi strävar efter det som gör oss unik, det som vi anser vara “jaget”. Vi konstruerar bilder och köper saker som ska hjälpa oss att förstärka denna bild, men vem analyserar dig? Är inte alla andra för fokuserade på det egna jaget för tänka på dig?

Det som samhället här skapat för att vi inte ska “stå still” är nya genrer, “inne” färger, mode, smaker allt detta för att vi ska skapa och förstärka vår identitet. Men när sen det blir mainstream så blir det inte lika hett, då hittar vi de nya produkterna för vi vill inte vara som alla andra (men ändå tillhöra).

Det är inte vi människor som skapar det unika hos oss, utan detta ligger alltså hos företagen. Allt som företagen tar fram, vill de skapa en status runt om en unik produkt. För skapa länken till oss människor så behöver fokusen och spektrumet ligga i att skapa mainstream men även det som är blivande unik produkt. Detta så vi får möjligheten att skapa det som “är vår typ av produkt”, alltså för att förstärka vår identitet. Som förtydligande exempel, pågår ständiga förflyttningar som visar på att vara unik förflyttar sig, ett ex. är när miljövänligt blivit mainstream så blir närodlat det som är det unika.

Jag hoppas alltså på det förkastliga samhället tappar sitt fäste och följer sitt innehåll.

Svårigheten med att anpassa skolan efter samhället

Jag läser tidningen och lyssnar om hur föräldrar och framförallt lärare berättar om situationen i skolan. Visst är det värsta delarna som hörs i medierna, men det är inte på något sätt förmildrande! Vi har tappat vår riktning med skolan och det visar de berördas berättelser.

Det är viktigt att barnen får sin rätt till en skolgång och förutsättningarna till ett liv där de inte ska behöva känna att de har hamnat efter. Det är av stor vikt att diskussion måste upp till ytan, vi måste trycka på så att det satsas på skolorna nu! Diskussionen går varmast om att det saknas resurser i skolan, om ohållbara situationer med elever som stör andra och inte minst förstör för sig själva.

En stor del i problemet ligger i att skolan länge har varit en del i socialiserandet av nya industriarbetare, är speciellt tydligt nu och i delarna;  –Kom i tid –Lyssna på aktoriteter –Kön är viktigt (då tänker jag på kösystemet också). Idag lever vi ett liv där 10 000-tals industrijobb har flyttats till andra länder, vi har inte längre en naturlig följd där eleverna går ut från skolan in till arbete. Det är svårt att idag anpassa skolan efter samhället som vi gjorde en gång, mestadels för att idag fungerar inte mallen “alla har liknande jobb”.

Detta får mig att tänka på en pappersutskrift med en bild på glada barn, under bilden stod det en textrad som fastnade i mitt huvud. “Vi vet inte vad vi utbildar våra elever till för yrken, eftersom deras yrken inte finns än.” Bilden hängde i ett lärarrum och där utgjorde den en ofrånkomlig sanning, osäkerheten runt om riktningen i var vi är på väg.

Riktningen styrs ofta av hur pengar ska distribueras och när jag suttit med i möten där skolan har diskuterats, vare sig det är i en universitetstyrelse eller om det är på kommunal nivå i en skolnämnd, är det peng per student/elev som bestämmer kvalitén. Jag förstår att det är viktigt att prata i dessa termer, då samhället har sin måttstock över kostnader och resultat. När det nu ser ut såhär, kostar inte väldigt få elever väldigt mycket och de tar dessutom resurserna från sina kamrater..eller?

Sluta tänk kortsiktigt och våga satsa på resurser i skolan, för som det heter; Vi ärver inte jorden av våra fäder, vi lånar den av våra barn! Så möta barnen med tryggheten och möjligheterna att lyckas, med tydligheten att var vi än landar så kommer vi leda dem till en bra framtid!

/Kristoffer

SD´s risk att tydliggöra!

Att vi idag står inför val som är annorlunda mot tidigare generationer är tydligt då vi idag är ständigt uppkopplade. Detta är inget nytt för oss, vår livsstil idag är mer genomskinlig och global än den någonsin varit. Vilket försvårar våra liv, var vill jag nu komma med detta?

Jo, vi har inte tid att reflektera över oss själva, vi har inte längre tid att stanna upp och tänka till. I den hastighet som vi idag måste göra val, skapas bilden om hur vi ser oss själva som individer i samhället. Här tillkommer lättillgängligheten till omvärldens skrikande varningar vilket försvårar våra val. Detta är enbart en uppfattning om verkligheten, det behöver inte vara ett faktiskt förhållande. Utan risk (varningarna) finns i individens tankar och kultur, exempelvis i mediernas larmrapporter. Vi har inte en möjlighet att tänka över de risker som sköljer över oss i form av hotbilder som kastas emot våra sinnen. Vi kan inte/hinner inte tänka över vår roll mitt i alla val, för idag finns det en ökad osäkerhet om vad som komma skall.

Här kan vi se att risker alltid är förenade med osäkerhet. Risk är utfall vi inte kan ta för givet, det är någon som är ovisst. Vi har ingen direkt kunskap om de risker som finns i vår nutid. Genom att vi bombaderas dagligen av olika larmrapporter så finns en tro på att risker ständigt ”underskattas”, ignoreras, eller ”mörkläggs” som stärker övertygelsen att i många situationer finns det dolda eller osynliga risker som lurar under ytan. Exemplet nedan är från SD´s syn på hur de ska jobba för ”En rättvisare och tryggare skola”.

”Skolan är politikens stora sorgebarn. Det är ingen överdrift att påstå att skolan befinner sig i en allvarlig kris. Trots att elevbetygen stiger på grund av betygsinflationen sjunker elevernas kunskaper. En ansvarslös invandringspolitik har lett till stora påfrestningar som i kombination med den fria etableringsrätten av friskolor skapat en splittrad skola där kvaliteten varierar kraftigt från skola till skola. Skolan har kommit att bli ett skrämmande exempel på vad ett splittringssamhälle kan ställa till med.”

Här tar SD tillvara på att genom att förstora upp risken med invandringen och får väljarna att tro att deras farhågor är större än vad de egentligen är. Risken med att insinuera saker som detta är att vi vid höga nivåer av oro ex. (ovan el.) över att brottslighet och invandring hör ihop, bara bygger på en osäkerhet och SD vill göra oss mer osäker på den värld vi lever i. Det är så de vinner röster!

Ge vår tid en rättvis behandling av alla människors lika rätt till att vara olika.

/Kristoffer

Tydlighet eller Rasism!

Samhället har blivit oigenkännligt och saknar helt tydlighet. Det är märkbart runt åsikter som rör invandrings- och invandrarfrågor. Något jag tycker är speciellt märkligt är när 5 i 12 rörelsen delade ut pris i riksdagen och talmannen lämnar sin stol, pristagaren har för staka åsikter och det kan inte politiken känna sig vid. idag måste vi stå upp för vårt samhälleliga ideal och inse att tyvärr hänger politiken/ideologin inte med!

För elva år (Maj 2002) sedan skrev Harry Schein i DN sin ledare “Politisk enighet är farlig”, om hur den politiska bilden har förändrats. Där samtidens funderingar var ämnet, men där framtiden på ett märkligt sätt nu har kommit att bli mottagaren.

Det blir tydligt när han skriver ”De flesta av våra politiska partier är rätt gamla. De grundades i en annan tid än vår, i syfte att lösa problem som numera har tappat sin angelägenhetsgrad. [--] Men partistrukturerna har inte nämnvärt förändrats. Förnyelse anses vara farlig. De interna maktapparaterna skyddar sig själva. Nykomlingarna i dessa apparater ärver de äldres språk. Därmed saknar man kompetens att tackla helt nya problem.”

Nu kan man påstå att moderaterna idag är “nya moderaterna” eller att nya partiprogram har antagits. Men faktum är att partierna inte klarar av omställningen och de krav samhället ställer på en organisation, för att göra den intressant och engagerande. Även hur den yngre generationen tappas genom den nuvarande strukturen, att individen inte är lika viktig som kollektivet. Det är skrämmande hur partierna inte klarar sig utan partipiskan, de individerna som sitter med drivkraft och engagemang får kliva undan för ideologigrund som byggdes för en annan tid. Visst en form av enighet måste finnas men det är skrämmande hur enkelspåriga och oföränderlig politiken är.

Partierna utvecklas inte snabbt nog för samhället. Vilket inte är så konstigt då det oftast är den äldre generation som styr partiernas offentliga ansikte utåt.

Det är tydligt när Schein manifesterar brännpunkten ”konsekvensen av utvecklingen är tillväxten av extremistpartier.”. Idag har vi sakta men säkert börjat glömma bort andra världskriget "Fallet Hitler har lärt oss att det tar ett par generationer innan man glömmer politiska brott, politiska galenskap".

Otydligheten, ideologierna och partipiskorna har idag gjort så SD sitter i riksdagen med åsikter som strider mot “allas lika värde”. Vi måste gå mot tider där vi kan se SD´s intåg som en kritik mot detta och genom engagemang, tydlighet och individens styrka skapa en samtid där alla har sitt värde.

Schein lyckades fånga upp delar av historien och få den att bli en del av vår samtid. Han får oss alltså att inse den otroliga vikten av politiken och att den måste ta en ny riktning, så den inte stagnerar och tillslut skadar vårt samhälle.

Med skräckblandat intresse förstår jag hur historien får oss att tänka till ”ett tag” och sedan glömma bort våra misstag. VI måste bryta cirkeln annars kommer vi i vår enfald alltid att vandra i runt och tro att vi går mot nya insikter.

/Kristoffer