Ute är det är det två minusgrader och i min varma lägenhet
är ett ljus tänt, jag sitter och lyssnar på over the rainbow. När mina fingrar
nu ligger på tangenterna, tänker jag på en vän till mig som ofta påtalar den
sida hos henne som kraftigt ogillar den mansdominerande sidan av samhället. Jag
har tänkt ofta på just hennes kommentarer och jag känner en förståelse i det hon
säger, trots detta så varje gång jag ska skriva eller prata om det tar det
stopp. Jag är dålig på att känna orättvisan som skulle varit riktad mot mig om
jag var kvinna.
Det som får mig att inse att det aldrig är långt till det
illamående och orättvisan jag nu känner, är när jag först ser på uppdrag granskning
om trafficking. Om ”Nadja” som de kallar henne, har nu i 5 år vandrat på
gatorna i Sverige och sålt sin kropp för 500kr. Det är männen som tar hit kvinnor
från de fattigaste länderna, de säljer henne och tar pengar för att de anser
sig ha rätt till dem. Jag ser när hon blir hotad, hur bär kniv så hon kan
försvara sig mot män som beter sig illa. (svtplay.se)
När programmet är slut går jag in av en slump på Expressen, där
läser jag hur det går att köpa ett nyfött barn för pengar… Den avsmak som växer
för den syn som finns på kvinnan, men även på pengar som skapar efterfrågan av
dessa ”tjänster”.
Hur jag mina händer skakar när jag läser om att ”Flera gånger per år upptäcker polisen i Nigeria
en ny bebisfabrik. Där hålls kvinnor fångna för att föda barn som ska säljas
illegalt till antingen adoption, ritualer eller slaveri.” Dessa ”fabriker”
är verksamheter som kriminella tagit över, tidigare var de hem för kvinnor som
behövde hjälp, men idag säljs där nyfödda flickor för mellan 27 000 till
33 000 kr och en nyfödd pojke mellan 29 000 och 49 700 kr. (expressen.se)
Det fruktansvärda i detta
bränner inom mig och jag kan inte hjälpa att tårarna rinner…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar