Det är orden vi har som
definierar oss till det vi är i våra och andras ögon.
Att en litet löfte om ett samtal eller besök inte blir av, växer sig till att bli något som är förväntat och varje gång så rämnar en bit av mig. Tiden har gjort att jag klarar att ta det bättre, dock svider det alltid till som när jag skär mig på papper. Besvikelsen när någon lovar och inte kan stå kvar vid sitt ord, jag blir allt som oftast dramatiskt svarta inombords och sårad.
En sensmoralhistoria
jag alltid kommer ihåg är den om Peter och vargen, historien om när han ska
vakta fåren på skoj skriker att vargen kommer, sen när vargen kommer tror ingen
honom. Historien har mer värde i sig än någonsin, i och med närheten till allt
lättflyktiga medier och transparanta liv. Vilket gör att orden är vårt
förtroende, detta är det viktigaste vi har som människa. Trots detta så tar vi lätt
till löften som vi inte håller och slänger oss med vita lögner.
Ett samhälle som är så
”like”-törstig kan vara svårt att värja sig emot, dock tror jag att vi
värdesätter sanningen och äkta löften mer än det den transparanta ytligheten. Peter har gjort allt för att
vara den roliga och jagat like istället för skydda sin heder, det är en lättare
väg att gå men det goda i livet har alltid en smak av rävgift först innan
sötman slår in…
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar